Något jag alltid har haft svårt för, är att be om hjälp. Det känns bra att "klara sig själv", och kanske är det att känna ett litet misslyckande när man inser att hjälp behövs. Jag ska bli bättre på att be om hjälp nu. Jag behöver hjälp ibland, det är bara att inse det. Det känns ju bra att hjälpa andra, så det är klart att jag ska ge mina barn och vänner denna glädje att få hjälpa... ;) hihi
Så idag har svärsonen och dottern hjälpt mej att montera mitt lilla "bubble room" inne i växthuset. Det visade sig vara större än jag trott, så det blir till att riva spektaklet lite senare i vår för att ge plats för tomaterna... Men tills dess ska pellisar och plantor få njuta av ljus och värme därinne.
Sorgen och saknaden river i mej. Vissa dagar mera och vissa dagar mindre. Han hjälpte mej alltid med mina ibland så tokiga projekt. Allt fixade han. Jag stod för idéerna och han slutförde det hela. Så det känns extra viktigt att odla i växthuset som han fixade åt mej förra våren.
Att mumsa tomater och tänka på han som var den allra bästa, det känns gott, men så oerhört sorgligt.
Kram
torpmormor