torsdag 24 januari 2019

när det värsta händer...


Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.

                                                                                           Alf Henriksson

Att mista en nära anhörig tror man aldrig ska hända, trots att det enda vi verkligen är säkra på här i livet är; att vi alla ska dö en dag.

Men hur kan livet bara fortsätta för oss som är kvar!?
 En 62-årig make, pappa, svärfar och morfar SKA få vara med lite längre. Få se sina barnbarn växa upp, få gå i efterlängtad pension och se sitt Volvo Amazon-projekt rulla ut nylackad i trafiken. Men, så är ju livet. Vi vet ingenting om framtiden, men vi måste tro och leva som om livet vore för evigt.

Vi fortsätter. För hans skull. För vår skull.
Vad annat kan vi göra, trots att sorgen äter oss.
Vi klarar det här, tillsammans är vi starka.

Torpmormor




7 kommentarer:

  1. Så bra den dikten beskriver känslan av en sån förlust.
    Oerhört sorgligt är det, när livet tar en sån vändning!
    Önskar dej kraft, styrka och värme mitt i allt det svåra!
    Kramar
    Lisa

    SvaraRadera
  2. Livets väg är outgrundlig. De fina minnena får trösta hjälpligt. Och man påminns om att varje dag har någon form av guldkant... om man bara stannar upp och känner efter.

    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  3. Så otroligt sorligt och alldeles för tidigt att lämna jordelivet vid 62 års ålder. Min pappa hade också en gammal Amazon sen många år tillbaka som bara väntade på att han skulle gå i pension och få tid till att mecka. Men redan vid 60 blev han sjuk och två dagar efter hans 65årsdag gick han bort.
    Stor KRAM till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man hör många säga att "det ska jag göra när jag blir pensionär", men varför vänta!? Kör bara, vad vet vi? Livet kan förändras på någon minut.
      Tack snälla att Du delar med dej.
      Stor Kram till Dej!

      Radera
  4. Beklagar din makes bortgång. 62 år är på tok för ungt att lämna sina kära på jordelivet. MEN livet går inte efter några mallar utan går i olika riktningar. Jordelivet går vidare hur än det är.
    Jag har också fått tänka om i mitt dröm liv. Min kärlek sedan 1977 råkade ut för en olycka med ryggmärgsskada som följd och ett besked om Alhzeimers sjukdom. Min livskamrat är nu 61 år och vi fick sälja drömhus och veteranbilar. FÖR hur mycket ska en kvinna orka med? Viktigt för mig och hoppas att det är det även för dig är att vi har egna liv att vårda. Det kan kännas hårt att tänka så när allt bara rasar samman. Hoppas att du försöker blicka framåt och drömmer om just det liv du vill leva. Tänker på dig...jag är också mormor o det är nog tur att få energipåfyllning av barnbarnen. Kram

    SvaraRadera

Jag blir så glad att Du tar Dej tid att lämna en liten kommentar!!