Det är riktigt kallt ute, man är ju inte riktigt van med detta. Men jäklar i min lilla låda så vackert det är ute med rimfrost och knarr under skorna! Jag som är en vinter/snöhatare... Hm, undrar om detta också har något med åldern att göra!? En känsla av tacksamhet och hänförelse över allt det vackra i naturen och årstiderna. Jag tror kanske mera att det finns tid att reflektera nu. Under barnens uppväxt fanns det inte tid för att njuta av såna här ynkliga, självklara saker som att en björkgren glittrar diamantbeströdd i januarisolen. Då hade man fullt upp men att vänta på första tanden, plåstra om första cykelvurpan och oroa sig över första ungdomsfyllan...
Allt har sin tid.