Jag har tagit, för mej, ett enormt steg i livet och sagt upp mej från mitt kroppsligt mycket tunga arbete för att ta ett friår. Jag ska ta hand om mej själv fysiskt och psykiskt och fundera över vad jag vill med mitt liv. Det känns skönt att ha tagit beslutet, men samtidigt mycket skrämmande. Det viktigaste är hälsan i detta läge och att tänka på mej själv, vilket känns främmande, men nyttigt. Det är många starka känslor inblandade. Kommer naturligtvis att sakna mina fantastiska arbetskamrater och även jobbet, förstås. Det är verkligen inte så att jag inte trivts, det är min kropp som säger ifrån. Jag är för klen helt enkelt... ;) Nu ska jag tänka på mej själv ett tag, så får vi se vad som händer!
Kram från mormor i torpet!
Lilla vän, du vet säkert vad du gör och hopps det blir bra,
SvaraRaderaMånga kramar från moster
Tack snälla moster! Kram!!
RaderaLustigt, så gjorde jag också. Jag sa upp mig från min tjänst på fritids. Som jag egentligen tyckte om. Jag trivdes med mina arbetskamrater men jag kände att jag inte längre var inspirerad längre. Jag orkade inte helt enkelt. Det var tack vare Valdemar som jag kunde göra detta./Lilla gummann
SvaraRaderaVad lustigt att vi gjort samma resa! Det är naturligtvis tack vare att man är två som det över huvud taget är möjligt att ta ett sådant beslut. Är mycket tacksam över detta och vi är mycket nöjda båda två med situationen.
RaderaKram Annica