Det är nästan skumt ute fast klockan är nio. Jag har gjort en stor latte och lyxat till det med en knäckemacka. UNT är oläst och jag vägrar tända taklampan, kisar mej hellre igenom nyheterna. Tänker på helgen som varit fylld av barn och barnbarn. Så lugnt och skönt det blir när huset återgår till sitt normala lugn. Fast tomt också, förstås. - Hej då, ärthjärna! säger Ivar med glimten i ögat när det var dags att åka hem. Jag går här och fnissar för mej själv. Orden var av kärlek, jag känner mej lite stolt att vi har denna relation. Tänk att kalla mormor för ärthjärna... *fniss*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad att Du tar Dej tid att lämna en liten kommentar!!